Hur går det egentligen med din blogg? Frågar Emma. Det är ju viktigt att bloggarna som vi länkar till är aktiva, säger Lena på lärarnas studiedag. Samtidigt projiceras min blogg på den stora vita duken i samlingsalen. Det går kanske inte så bra längre. Det fanns ett visst flyt innan, en någorlunda ansats att skriva mer regelbundet. Men saker kom emellan. Arbetet, renovering, trettiofem kubikmeter ved, krånglande vedpanna...
Jag lider dessutom av samma syndrom som Alfons pappa:
Jag ska bara...
Jag ska bara handla, laga mat, diska, tända vedpannan, hjälpa till med läxorna, lektionsplanering som jag inte hann göra klart på jobbet, lägga in i pannan, kolla rökgas-temperaturen, plocka undan alla grejer som spridits ut överallt, kolla rökgas-temperaturen igen (jag är lite orolig nu efter pannkrånglet) om allt detta är klart vid nio-tiden blir det nån timmes tv och sen är det läggdags.
Alla grejer man måste göra kommer ivägen för det man vill göra.
Så enkelt är det.
Och ja, jag har också läst och hört klämkäcka livsstilscoachers råd: Man måste inse att man gör ett aktiv val. Se förändring som en rolig utmaning. Utmana invanda mönster. Allt vi har är tid, du avgör vad du ska göra med den. Det är den perfekta illusionen av att vilka problem vi än har eller lider av finns det en lösning. Manualer erbjuds, sen är det bara följa dessa. Vardagsliv förvandlat till terapiverkstad. Lyckas du inte är det fel på din motivation. Det handlar till synes om att skapa Det Goda Livet. Men egentligen handlar det om kontroll, makt och disciplinering. Den enskilde individen måste själv arbeta med uppgiften att omforma sig till den rådande normen. Frisk, framgångsrik och lycklig.
Hur kan en hel yrkeskår existera som kräks ur sig så mycket bullshit.
Nu kanske det är dags att knyta ihop denna avvikelse från ämnet med min inledande ansats. Hur nu det ska gå till? Jag tar ett livsstilstips från coachen och byter ut måste mot vill : )
Jag vill handla, laga mat och städa. Jag vill renovera och trädgårdsarbeta. Jag vill vedelda. Jag vill...
2 comments:
Du vet Yvonne, det där håller liksom inte. För sånna som läser bloggar är i regel sånna som bloggar själva. Och gör man det så VET man att det är när man har som mest att göra, när det händer som mest i ens liv som man också bloggar mest.
Så du är full of shit ;)
Du måste ju berätta om allt som händer! Diciplin!
Haha, Emma du har rätt! Jag ska bara fundera lite på det först : D
Post a Comment